Ansedel nr1 Louise Lindehoff


Namn  Louise Jonasson/Lundquist/ Lindehoff

Far Yngve Olsson Se nr 2

Mor Yvonne Lundquist Se nr 3

Född 1956 26/9

Ort Östersund

Döpt i Östersund

Faddrar

Gift 1995 28/10

Ort Raus förs.

Med Kenneth Lindehoff Nr 1 C


Död

Ort

Begravd

Levnads ålder enl. dödbok

Dödsorsak

Titel - yrke Bild/media lärare

Barn

1 Cecilia Lindehoff Nr 1A

2 Elin Lindehoff Nr 1B


Övriga uppgifter

Jag föddes i Östersund den 26/9 1956. Jag är ett sk. oäkta barn. Min biologiska far hette Yngve Olsson Min biologiske far träffade jag första gången när jag var 25 år, tror att det var 1981. Jag bodde på Frösön, mitt emot ett fik dit min far brukade köra, för att äta när han hade körningar från Strömsund till Östersund. Men han hälsade aldrig på fast jag i princip kunde ha kastat sten tvärs över vägen till fiket. Första gången jag hade kontakt med honom var jag ungefär 12- 13. Jag minns att jag var väldigt fundersam på vad jag skulle kalla honom för jag pratade med honom i telefon. Andra gången var ungefär 1976 då jag gick på konstskola och skickade egenhändigt taget foto av mig. Och tredje gången 1980-81 så stod jag alltså öga mot öga med denne okände fader.

Så här mycket kostade jag honom (Yngve Olsson)1970


Hittad papper på att jag hade en social tant någon form av förmyndare ända tills jag fyllde 16 år. Jag har 2 halvsyskon som jag växt upp med. De är i mina och deras ögon så äkta som man kan bli.

                     Här var jag inte gammal men visst måste detta vara den sötaste baby som skådat dagens ljus?

Jag iförd dopklänning, men jag ser måttligt road ut.  Kolorerat svart vitt foto.


Mamma,, Gammel mormor " Molle" och jag samt mojan på Tegnérsgatan i sängkammaren.

.

Pappa ( styvfar) och jag


Farmor och jag på Tegnérsgatan


Hos farmor på Regementsgatan 3


Jag mojan och "lilla"Leila ( min syster)



Jag i matsalen på Tegnérsgatan


Den här fotoraden höll vi på att skratta ihjäl oss åt.  Fotoremsan är tagen i en fotoautomat efter en rolig dag i Helsingborg


Jag sitter på sängen i stugan på Sjöholma juni 1960 och vid den tiden plockar jag tydligen blommor med. Det är Tjalle som har tagit bilderna



Det här kortet kommer jag ihåg när det togs, och det finns en liten historia bakom kortet som nog fotografen ( Tjalle) aldrig har hört

Vi var i stuga på Sjöholma jag blev ombedd att ställa mig i en trevlig pose för att bli fotograferad av min käre morbror.Jag står bakom stugan och försöker att hålla samma pose som" Belle" Tjalles kompis.

Jag hade studerat denne man ofta när han ringde på för att fråga efter Tjalle. I dörren brukade han stå med ena handen böjd precis som jag och så kisade han lite dumt. Så egentligen försöker jag att se ut som " Belle" på fotot, inte förrän nu har det avslöjats många år senare.


Den här bilden är ett foto i en bildsvit tagen hos en fotograf i Hbg tillsammans med mojan (Mormor).


Fotot blev så bra att det fick hänga i fotografens fönster en lång tid framöver. Jag är 5 år




Vår pappa Rune var inte den mest rekorderliga fader som världen skådat, utan det var mamma som fick ordna tillvaron redan från det jag var liten tills jag blivit vuxen. Vi hade det inte direkt välbeställt. Men det fanns gott om humor och värme i familjen. Vi brydde oss om varandra. Det är väl det som räknas, när det väl kommer till kritan. Mamma fanns alltid och henne kunde man lita på, både i litet och stort.


Det första minnet jag överhuvudtaget har är ifrån Frösön.  Det första stället som vi bodde på. Jag kommer ihåg en massa snö och att vi gick mamma och jag och en barnvagn längs med stranden på Frösön. Ett annat minne är att jag tyckte att grannens bil som stod i garaget var skrämmande. För jag nådde bara upp till grillen som för mig tedde sig som grinande tänder. 

Vi flyttade in till Östersund, Brogränd 29 på tredje våningen, i en 4 rums lägenhet.

Utsikt från balkongen över Frösön, på Brogränd 29 i Östersund

Jag har en syster Leila som är 1½ år yngre. 1961 kom så min lillebror Sven. Under uppväxten slogs vi som katt och hund. Sven retades, Leila klöstes och jag laddade för att explodera ibland, men då var det desto värre med vredesutbrotten. Inbördes kunde vi både retas och slåss, men utåt var vi enade. Och det är lite grand så även nu i vuxen ålder.

Leila och jag hade ungefär 20 Barbie dockor tillsammans, vi byggde ett jätte Barbiedockhus av gamla kartonger längs med ena väggen i vårat rum. Ibland raserade vi huset och byggde om det allt efter behag. Det var som ett stort hyreshus, där vi i en del kartonger hade tapetserat. Vi byggde möbler av små kartonger, och sydde och tillverkade möbelemang och kläder fortlöpande efter behov. Eller snarare efter tillgången på kartonger. Sven fick vara chaufför till dockorna han skjutsade runt dem i sin lilla röda trampbil.

En annan av våra lekar var detektiv. Elisabeth och Maria hette Leila och jag då, och var detektiver som var hur smarta som helst. Sven fick var med i form av de stora detektivernas superhund vid namn Tuffen.

Jag hade en stor babydocka som hette Anette, den har jag fortfarande kvar, den har kropp av tyg och hår som man kan kamma.

Somrana brukade vi spendera i Helsingborg hos mojan på Tegnérsgatan. I mojans trädgård fanns det gott om utrymme, och sedan badade vi mycket nere på Pålsjö. Somrarna hos mojan minns jag bara som positiva. Ibland var vi på Sjöholma ett lantställe som ligger vid Skånes Värsjö. Där fanns det en trevlig bonde som hette Joel han hade en syster som hette Ella, och där fanns även en galen uppsyningsman som hette Birger. 

På sensommaren var det kräftfiske och det var i sig ett äventyr.

1970 i hammocken på Tegnérsgatan hos mojan, tillsammans med gammelmormor Jag är 13 år



Jag började skolan på Lill Norra som skolan kallades, en filial till Norra skolan i Östersund.

Årskurs 2 på Lill Norra i Östersund (Jag står näst längst till höger längst upp)

På den andra bilden står jag längst upp till höger.Klass 2 på LillNorra


Åk 1 jag är i mitten längst ner.


När jag skulle börja åk 6 flyttade vi ner till skåne eftersom mamma och pappa hade skilt sig. Det var en lättnad för oss barn Äntligen var vi trygga. Så skilsmässor är inte alltid av ondo. 

Jag började på Magnus stenbock skolan i Hbg, där gick även min syster Leila , Sven fick börja skolan på Kristinehall ( finns ej kvar längre låg vid gröningen och teatern i Hbg). Efter ca 2 år flyttade mamma och mina syskon tillbaka till Östersund, men jag stannade kvar hos mojan (mormor). Skolan var bara sååå tråkig, klassen jag hamnat i kunde inte riktigt acceptera att jag pratade med en annan accent och att jag var kraftigt byggd. Till råga på allt elände var jag blyg, vilket inte gjorde saken bättre.  Det var en spretig klass, med många grupperingar och rangordning. Men jag tog igen det i slutet av grundskolan. 

På loven var jag uppe i Östersund, för att träffa resten av familjen.

1971 i backen med Leila, Sven och Nina ( kusin) troligen på Frösön Ladängsbacken

På sommaren mellan åk 8 och 9 gick Leila och jag på sommar konfirmation på Frösön, och i slutet av den sommaren konfirmerades vi. Det roliga med prästen som konfirmerade oss var att vi fick sjunga alla psalmer efter samma melodi.


Konfirmation på Frösön 1971, jag och Leila konfirmerades tillsammans



Jag "Lollo" på Råå 1985.

Jag slutade grundskolan som 15 åring, och provade därefter gymnasiet. Jag stod ut i ungefär 14 dagar. Istället blev det hushålls skola för mig. Sedan konstskola i Sundsvall och efter detta lärarhögskola i Umeå. 23 år och nyutexaminerad lärare, fast jag ville se världen först, så det blev en jorden runt resa först innan jag började att arbeta på riktigt. Började som spring vikarie i Ö-sund och flyttade sedan ner till Hbg för att börja arbeta i Landskrona.

1988 januari i köket på Brogränd. Cecilias (3 månader) första resa mitt i smällkalla vintern.

 I Hbg, där jag även träffade min blivande man  Kenneth. vi gifte oss inte förrän 1995 , och var gifta till-2012, har 2 barn tillsammans.


Cecilia ca 7 år och Elin ca 3 år på Miatorpsgatan 20  i min lägenhet ca 1994


2012 på hösten flyttade jag ner till Malmö, där jag bodde i 8 år.  Efter ha arbetat som lärare i bild och media i 40 år, gick jag i pension lite tidigare än det brukliga 65 år, jag gick i pension redan som 63 år, tyckte att nu har jag arbetat klart. 

Jag hade en plan att flytta upp till Hbg igen, köpa och renovera en lägenhet bara efter hur jag ville ha det. Efter letande i ca 2 år hittade jag "min"lägenhet. Så 25 juni 2020 flyttade jag tillbaka till Hbg. Planen var att hyra ut lägenheten 3 månader och sticka utomlands. Men av det blev det intet, av den planen. 

Corona smittan inföll och jag kunde inte ens resa över sundet.