To be or not to be en handelsvara!

Synen på flickor/pojkar i framskjutande position exempelvis adel eller kungabarnunder medeltid och renässans, ja genom hela historien,var mer att betrakta som att man hade med en handelsvara att göra, som man kunde utnyttja, på så vis att man lät pojken/flickan ingå äktenskap med en part där man på något sätt hade vinning av förbundet.

Man lät två kungliga personer från två olika länder ingå äktenskap, och på så vis stävjade man eventuella tankar på krig mellan just de länderna.

Jaa det där med att träffas eller att ses var ju kanske inte det enklaste, speciellt inte om man eventuellt bodde i olika länder, och aldrig hade sett sin tillkommande. Vad gjorde man då?
Jo man skickade en miniatyr!

Kanske såg en miniatyr ut såhär?

Hans Holbein " Unknown man"

Okänd dam

  

 

Vad är det?

Formerna på miniatyrerna som oftast figurerade var runda eller rentutav ovala, runtom fanns en fin ram eller det kanske var en så liten miniatyr att man kunde använda den till brosch eller formad som medaljong.
Under renässansen uppstod och florerade det en massa miniatyr porträtt som skickades härsan och tvärsan, man var ju tvungen att på något sätt presentera den tilltänkta gemålen, det hade ju varit ytterligt penibelt om man inte kände igen varann eller tyckte att motparten var så ful att man bara inte kunde stå ut.
Att sända en liten miniatyr var ett utmärkt sätt att presentera sig på, så att motparten fick ett litet hum om hur man såg ut och kunde vänja sig i lugn och ro.

Ett verk av Hilliard utförd för att passa en medaljong

 

 

Troligen Hilliard igen eftersom det är en Elisabet den I medaljong

Edward den I av måladav Nicholas Hilliard

Elisabeth den I målad av Nicholas Hilliard

 

 

Mary av Skottland målad av N Hilliard

 

Porträtt av okända, okänd målare

  
  
  

 

De som utförde målningarna var s.k. miniatyrister, naturligtvis var det så att de snyggade till porträtten lite på ett eller annat sätt.
Tog bort någon liten skavank i utseendet, här och en liten skavank där, arrangerade bakgrunden och målade på ett sådant sätt att man skulle förstå att det fanns pengar och makt bakom porträttet. Dessutom var man måhända lite extra förskönad och skulle på något vis visa lite av ens personlighet i miniatyren. En miniatyrmålning var en mycket viktig bild som man inte slarvade med. Förutom att visa vem det var så skulle den även fungera som ett slags själslig spegel, och som en psykologisk sak man skulle av bilden få en känsla av den avporträtterades personlighet och maktposition. Man skulle med moderna termer kunna kalla det för lite PR eller reklam för en vara.

Hur gör man det?


Man målade ofta på pergament, tunna blad av elfenben, eller papper ovanpå kartong eller på en tunn skiva av fanèr .
Färgen blandade konstnären själv av olika färgpigment mixat med exempelvis gummiarabicum, vatten, ägg, osv. Oftast förekommande var olika typer av vattenfärg, gouache eller tempera.
Liten kort beskrivning om hur du skall gå till väga om du nu får för dig att göra en egen miniatyr:
Leta upp en ram, brosch, eller liknande kolla storleken och utgå ifrån denna leta upp en bit hård kartong , mät ut samma mått som ramen inuti+ någon mm extra så att kartongbiten blir aningen större än själva hålet som man sedan skall se som bild.

Grundmåla med vanlig vit färg. Gouache eller täckande vit färg, akryl. Kort sagt någon form av grund som ger en slät yta och som förhindrar kartongen att suga upp all färg du målar med.
Leta upp ettpassande foto på ansikte och ev. överkropp, av den du tänker måla, kalkera eller rita av.

Skissa eller rita påden tilltänkta avbildningen passande renässans eller medeltida kläderna samt passande bakgrund. Tänk på att framtoningen av vilken ställning eller pose man har är viktig, precis som klädvalet och bakgrunden. Bilden skall ju vara imponerande för att visa betraktaren välstånd och ett behagligt yttre i smakfulla kläder behagfullt poserande, allt för att göra intreyck.

När du målar börja med de stora ytorna först inte ögonfransar eller liknande. Utan ex grundfärgen för hela håret som markeras ut ansiktsgrundfärgen, bakgrundsfärg, dräktgrundfärg osv. På detta målar man sedan chatteringar, skuggor, mönster osv

Ev. finns lite årtal samt namn med i förgyllda bokstäver längs med ena sidan av miniatyren.
Allt målas i gouache, vattenfärg eller akryl som kan spädas med vatten och blandas till önskade toner eller valörer av färg.
Låt bilden torka spraya ev. ett tunt lager fixativ eller lack över skapelsen som ett tunt skyddande lager och montera in i ramen.

Teknik i bild och text på engelska

En liten video om hur det går till kanske?

En av de mest berömda!

En av de mest berömda miniatyrmålarna hette Nicholas Hilliard, han levde mellan ca 1547-1619, han var engelsman. Han målade på allt möjligt som underlag inte bara papp utan även kycklingskinn, elfenben, spelkort, på baksidan av gratulationskort osv kort biografi av Nicholas på engelska

 

Så här såg han ut.

Nicholas Hilliard, Självporträtt i en ålder av 30, daterad till 1577

Och detta är hans fru

Alice Brandon

 

 


Han had tagit efter influenser av Hans Holbein kort biografi på engelska.


Förutom att vara miniatyrmålare var Nicholas även guldsmed. Han blev berömd för sina miniatyrporträtt. Han tros ha skrivit " The art of Limning" en avhandling om miniatyrmåleri. Han var anställd hos Elisabeth den I som hovmålare och guldsmed.
Oftast är det så att porträtten avbildar endast en person, men det förekommer att det är fler eller en hel grupp av personer. Vissa miniatyrer föreställer landskap

Allt du vill se och veta om miniatyrer

 

Kameran och miniatyrmålandet.
I mitten på 1800 talet uppfinner man kameran och märker ganska snart att det är betydligt snabbare och enklare att rätt och slätt ta ett foto.
Ja man kan ta flera foto som är en direkt återspegling av verkligheten, en snabbare teknik och mycket billigare. Denna teknik innebär att man föredrar att fotograferas och miniatyrmåleriet dör så sakteliga ut.